Lovisa In The US

Har lite saker som jag kom och tänka på.

Mamma nämnde idag att jag kanske ska börja fundera på vad jag ska ta med mig, typ kläder och sånt. och jag har sett att det är några som redan har börjat med packningslistor! Ja, det kanske är dags att börja tänka på sånt, men det känns ju sååå långt bort!

¨

Sen undrar jag över när jag ska kontakta familjen! Har ju "haft" den i 1 månad imorgon, men jag vet inte rikigt vad som gäller! Jag vet liksom inte ens om familjen vet att jag har tackat ja. Men som jag skrev så har jag mailat johan och han sa att jag skulle vänta. Jag tror det är några papper kvar som skolan i USA måste fixa först och sen tror jag att jag får all information om familjen och kan ta kontakt med dom. Eller tar dom kontakt med mig? Ja hörrni jag vet inte riktigt hur det blir, men jag har bestämt mig att vänta till nån vecka in i mars innan jag hör mig för hur allt ligger till. Har ju ändå fått veta att det förmodligen blir klart nån gång i mars och då hjälper det ju inte om jag ringer och frågar en massa. Men drygt är det iaf!

¨

Har också stötit på hur känsloladdat ett utbytesår kan vara, redan innan jag ens har åkt, haha. Första gången var ju när jag fick familjen! Så fort jag la på telefonen kom tårarna. Och i torsdags kväll när jag låg i sängen och skulle sova så fick jag nå värsta gråtattacken. Vet inte riktigt varför men jag kom att tänka på allt och alla jag skulle lämna i ett år och kanske inte allt och alla skulle vara kvar när jag kom tillbaka. Och klassen! Jag kommer ju inte gå min klass när jag kommer tillbaka! Börjar faktiskt tycka att det är väldigt jobbigt att tänka på, kommer sakna alla väldigt mycket, det är en bra klass!

¨

Har märkt redan nu att det kommer bli ganska jobbigt att åka och jag kanske måste börja inse redan nu att det kommer bli ännu tuffare, för egentligen har ju inte det riktgt stora äventyret börjat ännu! Men ändå längtar jag mer än nånsin!

¨