Lovisa In The US -

Vem sa att det här skulle bli lätt??

Hej på er!

Idag var en jobbig dag... alltså, det var inget speciellt som hände som gjorde dagen dålig, men jag saknar er där hemma! Ska jag vara helt ärlig, har inte nå rikiga kompisar här än.. och det börjar kännas särskilt när det är dagar som dessa, homecoming! Det borde vara jättekul, men istället påminns man om att man inte har de där kompisarna och tänker mycket på sverige...

Jag är inne i en svacka just nu och jag vill så gärna ta mig ur den, men vet inte rikigt hur! Har aldrig haft det här problemet förut så vet inte riktigt hur jag ska tackla det.... Men jag kämpar på! Tänker ju självklart inte ge upp!!

Och alla säger "det bli bättre"

Men jag skulle gärna vilja veta när....

Förlåt för lite deppigt inlägg, men jag vill att ni ska veta att det inte bara är bra! Visst är det himla kul, och tro mig, jag ångrar inte att jag åkte! Har redan lärt mig så mycket och fått uppleva så mycket! Men det är verkligen inte en dans på rosor! Och jag tänker inte ljuga för er! Hatar bloggar som bara skriver att allt är bra! För tro mig det är omöjligt att allt är bra hela tiden!!!

Visst kan andra ha fått en perfekt start, men det är ingen tävling och allas år är individuellt och den här upplevelsen handlar inte om att få flest vänner snabbast... Jag gillar uttrycket "What doesn't kill you makes you stronger" -får försöka leva efter det!

Hoppas det finns fler som känner lite som jag, även om det inte är den roligaste känslan så är det tröstande att veta att det finns fler som går igenom samma sak, samma känsla!

Men ni behöver inte oroa er för att ni läser det här! Jag är inte redo att åka hem än på ett tag ;) Hoppas på en bättre dag imorgon!

Puss!!

2012-09-20 @ 04:39:00 I USA Permalink

Kommentarer

Postat av: Mamma

Jag vet att du fixar det. Tycker att du är suverän som faktiskt berättar hur det känns '" på riktigt" . Ring hem om du tror att vi kan hjälpa dig. Puss

Svar: Tack mamma! Puss!<3

Lovisa

2012-09-20 @ 05:37:41

Postat av: Pappa

För att översätta din amerikanska fras "Det som inte dödar, härdar" eller som dom sa på min första arbetsplts vilket Du nog hört mig säga "gilla läget och se möjligheterna, gör det bästa av situationen". Det är tufft ibland men jag lovar att det du gör är fantastiskt. Häng i!

Svar: Tack pappi! Ja den har jag hört, och ska tänka på det! Älskar dig!<3

Lovisa

2012-09-20 @ 07:57:04

Postat av: Eva M

Åh vad jag känner igen mig i mycket av det du skriver. Jag försökte prata mycket med Hedvig om den där känslan av utanförskap innan hon åkte men då är det nog inte så lätt att ta till sig. Efter ett tag så blir det OK att inte känna sig 100% bekväm. Och det är faktiskt rätt bra att ta med sig den förmågan för andra situationer man stöter på i livet. Jag tyckte att mitt år var jättebra och ändå kände jag precis som du flera gånger. Så du är absolut inte ensam. Men bara att du identifierat känslan gör ju att du börjat bearbeta den. Eller hur? Och nu kommer det där igen: Det blir bättre!!

Svar: Va skönt å höra! Ja det är kanske inte riktigt som man föreställt sig, men det är bara att gilla läget antar jag!:) Ja hoppas verkligen det blir bättre!:)

Lovisa

2012-09-20 @ 09:01:40

Postat av: Eva M

En sak till: Bloggarna som skriver att allt är toppen har jag slutat läsa för länge sen. Så ytligt och boooooring.

Svar: haha ja, jag läser inte heller dem, får prestationsångest haha!;)

Lovisa

2012-09-20 @ 09:02:49

Postat av: Favvvokussen

När jag har hemlängtan brukar jag göra typiska "hemma-grejer"...

http://www.youtube.com/watch?v=2dbJyE4okIE

http://midbec.se/tapeter/elements/

http://www.leila.se/leilas-morotskaka/leilas-recept/bakverk/index1,23.htm?id=2736

Och det hjälper faktiskt!! :)

Svar: Hej favvokussen! Ska försöka hitta nått tillfälle att baka, även om jag nog inte behöver det hehe... Det blir en del onyttigt ändå kan jag säga.. Men inget går upp emot hembakat fika!! och filmen ska jag definitivt se!
Och du har rätt, det hjälper faktiskt!:) Hoppas du har det bra i skövde:) Och undrar hur de har det där hemma med dum och dummare... utan hjärnorna i släkten där...

Lovisa

2012-09-21 @ 09:43:39

Postat av: Matilda

Jag känner precis som du! Även om det finns folk man pratar med och äter lunch med känns det verkligen inte som ens kompisar. Typ ytligt bekanta! Höll på att bryta ihop för någon dag sedan, men nu försöker jag att tänka positivt och blicka framåt! Det kommer bli bättre så småningom! :)

Svar: Ja det är verkligen svårt, men jag är ändå lite glad att jag inte är ensam, när man läser många bloggar verkar alla ha det helt perfekt!! Ja det kommer väl bli det så småningom! Vi får helt enkelt fortsätta kämpa och tänka positivt! :)

Lovisa

2012-09-22 @ 03:22:41
URL: http://matildasusa.blogspot.com

Postat av: Jenny bandytränare

Lovisa, det vore snarare konstigt om det inte kom svackor, om du inte kände dig ledsen eller tyckte att det var jobbigt. Du gör just nu är ju jätteförändring av ditt liv.
Kanske kan det hjälpa om du tänker på att du faktiskt inte är ensam, utan bara har lite längre än vanligt till dem som annars finns dig nära.
Kram

Svar: Tack Jenny, skönt med lite pep-talk! Ja du har nog rätt, det är definitivt en väldig skillnad mot hemma;)Jag ska ha det i bakhuvudet!
Kram!

Lovisa

2012-09-23 @ 13:47:27

Postat av: elsa

vill bara säga att jag känner precis som du! men tror det handlar om att vi får ge det tid, relationerna man hade hemma byggdes inte på några veckor, det tar tid för äkta vänskap! power, vi är grymma som gör det här!!

Svar: Du har så rätt så! Men det svåra är att man är helt ny, känner liksom ingen! Men det enda man kan göra är att ge det tid! Och skönt att höra att vi har lika problem och upplevelser, det hjälper verkligen!! Och vi är såå grymma!!

Lovisa

2012-09-26 @ 04:29:59
URL: http://elsamerican.blogspot.com

Trackback